Jag hörde en fantastisk historia och därtill sann som Robert H. Schuller relaterade i en
predikan. Han är pastor i Kristallkatedralen i Garden Grove utanför Los Angeles i
Kalifornien. Därifrån sänds varje söndag TV-gudstjänster som heter ”Hour of Power” över
hela världen – Amerika, Europa, Mellanöstern, Korea, Japan, Australien och Ryssland.
Gudstjänsten som Schuller berättade historien i ägde rum den 25 februari i år. Han hade fått
den tillskickad sig av Dan Chun, som är pastor i Första Presbyterianska kyrkan i Honolulu på
Hawaii.
Historien handlar om en 10-årig pojke, som bestämde sig för att träna judo trots att han
förlorat sin vänstra arm i en svår bilolycka. Han tog då lektioner av en gammal japansk
judomästare och blev riktigt duktig. Men efter tre månaders träning hade mästaren bara lärt
honom ett moment, som upprepades hela tiden. Det var visserligen komplicerat och invecklat
men det blev lite enehanda och tråkigt för grabben. Till slut sade han till sin mästare: "Sansei
(det betyder lärare), ska jag inte lära mig några fler moment, grepp eller drag ? Och läraren
svarade: ”det här är det enda du behöver kunna.” Pojken förstod inte riktigt men han litade på
sin lärare och fortsatte träningen lydigt och blev bättre och bättre.
Efter flera månaders träning tog läraren sin unga adept med en arm till en judoturnering.
Ganska fantastiskt vann pojken sina två första matcher. Den tredje matchen visade sig vara
lite svårare och tog längre tid. Motståndaren blev irriterad och otålig och rusade mot grabben.
Då använde han det effektiva drag som han hade lärt sig av sin mästare och vann matchen.
Pojken avancerade och nådde en finalplats i turneringen. Hans motståndare var stor, stark,
hårdför och med en hel del erfarenhet. För en stund verkade pojken ha fått sin överman.
Domaren blev också lite orolig att pojken skulle bli skadad och gjorde ett kort avbrott – time-
out. Han var starkt benägen att avbryta matchen. Men pojkens tränare gick in och sade: ”Låt
honom fortsätta.” Matchen började igen. Det var då motståndaren gjorde ett ödesdigert
misstag. Han blev lite ouppmärksam, var inte på sin vakt och därmed skyddslös och vips var
pojken där och gjorde sitt väl inövade drag och fällde sin motståndare. Pojken vann matchen
och turneringen till allas förvåning och blev mästare.
På vägen hem gick pojken och läraren igenom varje match som han tävlat i. Till slut kunde
pojken inte hålla sig längre utan frågade: ”Sensei, hur kunde jag vinna tävlingen med bara en
arm och bara ett inövat moment?”
- Du vann av två skäl, svarade mästaren. Det drag som jag lärde dig är det svåraste kastet av
alla i judo och du behärskade det. Det andra skälet är att det finns bara ett försvar mot det här
draget och det är att motståndaren tar tag i din vänstra arm. Pojkens svaghet eller handikapp
blev hans styrka. Wow!!

                                                                                                 
Bengt-Gunnar Wingård, sjukhuspastor i karlstad